Mest sover dom små nissarna men i natt vaknade jag stående på golvet och alldeles stel av fasa och stirrade rakt ut i mörkret. Det tog en stund innan hjärnan kopplade vad som hänt - och jag tände lampan.

 Det var inget värre än att en rumpenisse hamnat bakom ryggen på Thea och kanske kom lite i kläm. Men det lät som om nån hade en nära dödenupplevelse - undrar just hur många uppfödare som möter en förtidig död när sånt här händer, kan väl säga att den tanken slog mig i natt.

Kan också säga att dom små änglarna helt följer ritningarna för att utvecklas till små riesen men mest sover dom fast dom har även börjat både gå och stå. Man riktigt hör: vänta du gammelmatte.