Så mycket roliga saker det finns i livet. Ett av dom är hund och goda vänner  och dit räknar jag er mina kära valpköpare.

Det blir läger Kristi Flygare som jag skrev i gästboken men inte på Kosta utan på Torsås BK men där har vi ju varit tidigare och haft det såå himla trevligt så det blir lite att uppleva gamla minnen. Ni som var med på den tiden minns väl Håkans keps  

Fick bilder av KG men dom var från Kopparbo men här kommer en av dom.

Dom flesta bilderna är från våra spontana kvällssamlingar. Måste bara säga att väldigt högt upp på min önskelista står en ny kamera. Min kamera är nästan alltid med ut i skogen  - men tror ni att det blir några bilder tagna. Så nästa läger så.   Och alla är ju så aktiva på alla läger - inga soffliggare där inte.

För er som inte har husvagn finns möjligheter att hyra stuga på campingen i Bergkvara eller rum på vandrarhemmet.

VILL HA LÄGER NU    fast måste väl erkänna att det är mysigare i maj.

Vet att en del av er inte kan komma men ni ska få en ny chans i augusti den 7-8.

Och då hoppas vi även på att  Wilmas valpar kommer - hur var det vi sa? Bindande i köpeavtalet.  

Såg att Ärade Ceasar med familj kommer - så nu är det upp till bevis Pernilla och det visste vi ju att ni fixar en riesenpojke. Nåt annat alternativ finns inte.  

Överste Riss med familj  kommer och även lite gamlingar  Ni får så gärna skriva i gästboken eller maila mig så vi kan börja planera lite.

Träna hund - ska vi. Och dela med oss av tips och idee´r och så det mysigaste, när våra rumpenissar fått sitt så ska vi grilla och bara umgås.  

Nåväl, det kommer att komma mera om läger i bloggen - vårlägret är ju en av årets absolut viktigaste händelser.

Sen kommer Afrs läger i Kopparbo och jag avslutar med en sista bild därifrån.  

         FORT FORTARE FORTAST  ÄR VILDAS PAROLL HÄR I LIVET.

 Som jag så många gånger sagt - sikken tur att man har ett fyrbent energiknipe här hemma. Man blir ju alldeles trött av att bara titta på  och efter en dunderförkylning så är väl heller inte orken på topp.

Men med en liten riesen så kan man faktiskt få sig många skratt - hade kameran med mig ut igår, tänkte ta ett bildbevis på all snö.

Fast alla korten blev på Vilda i alla möjliga och omöjliga ställningar - tjaa en riesen eller nåt vintermurmeldjur e´frågan?  

Har minsann fått en del rapporter från er mina vänner att ni är på G och tränar och framför allt har roligt ihop med era hundar.

Hörde också berättas om en riesenfröken som inte har tillträde till finrummet och som är jätteduktig och  aldrig går längre än till tröskeln. Fast det gäller bara  så länge familjen är vaken.  

Från sovrummet hörs det väldigt bra hur hon tassar in och hoppar upp i bästa soffan. Likaså - så fort någon sätter foten i golvet på morgonen så hörs rasslet av klor och hon befinner sig på sin bädd. Helt oskyldig. Men här om kvällen så hade sonen glömt en godispåse på bordet och då hade frestelsen varit för stor och bevis i form av papper, provsmakade lakritsstängeroch så vidare var det som fanns kvar.  

Vem hon är?   Ja, hon döljer sig bakom namnet Loka men en brorsa är Zodiac(Zakke) och jag tror nog att han och flera med honom också har hittat på lite bus.  Men vid 2 års ålder så måste livet levas fullt ut - tänk vad man skulle missa annars.  

Nåt för oss tvåbenta att tänka på - att leva livet här och nu.  

Här levs livet verkligen mycket nu - snickare i huset och dom hörs men dom är doooktiga.´

Så för den här gången

Ha dé´

STÅ STILL KÄRING FÖR NU LIGGER JAG I YTTERSPÅR   - Tror jag Vilda säger?

Så var vi då framme vid söndagen. Mia åkte för att tävla med Zkryta, Håkan och jag tog det lite lugnt med frukost och väntade in att det skulle bli lite varmare.  

Som vanligt så styrde vi kosan till bruksan för en eventuell sista parning och visst ville våra rumpenissar ha lite rajtan-tajtan  Vad kan man säga ?

Ja, dom e´dooooktiga även på detta området. Sååå himla skönt.

Kjelle, Wilmas husse ringde när vi stod där och erbjöd sig att möta upp längs efter E4:an för att Wilma skulle få komma hem samma dag.  

Tror ni att man blir glad över sina valpköpare  Först Håkan o Mia som sett till att man fått både god mat och trevligt sällskap trots en mycket hängig Barbro. Än en gång Hjärtinnerligt tack till er alla, sist men inte minst till Kjelle. Tack i tack.

När dom små änglarna var klara med sitt så var det bara att ta sikte mot E4:an och trampa på gasen för att möta en vägens riddare  ibland är milen långa när man ska hem. Men nu gick det som en dans och vi möttes i Gränna till Wilmas stora förvåning och glädje.

Det som är tråkigt när man åker och parar är att det  nästan alltid är kallt och man vet att det finns mycket att titta på men hur kul e´de när man är färdig att frysa häcken av sig.  

Nu var det bara lite spårigt dom sista milen, men hem ljuva hem och säkert tycker Wilma det också när hon nu är hemma i Stockholm igen. Vet att hennes favoritplats är i soffan mitt emellan Agneta och Kjelle så att dom båda kan klia och mysa med henne samtidigt. Det är till att ha det beviljat.  

På vägen hem så ringer Mia och berättar att hon och Zkryta fått sitt andra förstapris i lydnadsklass 2. med jättefina poäng. Sååå Grattis gumman  

Det är du verkligen värd.

Gissa om mitt lilla Vilda  blev glad när jag kom hem och jag tror även gubben drog en lättnadens suck över att ha mig hemma.  

Själv har jag mest legat på soffan och beklagat mig över diverse krämpor 

Men idag känns det som om jag kommer att överleva - kan väl inte vaa så att jag är gnällig.

Näe - tänkte väl de                 

Ha de´                                         Väntar på nya kort från Mia som har knäppt  

                                                  
dom som finns på bloggen om Wilma o Zot.

                    KÄRLEKSDANS PÅ HÖG NIVÅ!!!!!!!!     (Hundarnas Let´s Dance)

Så snälla hundar inget pip eller yl från någon utan dom vilade i var sitt rum  trots kärleksmötet på fredagen.

 Så frukost avnjöts i lugn och ro sen bar det i väg till bruksan igen för en ny kärleksstund, för dom två snauzrarna är kanske bäst att tilläga.  

Mia och jag hade en givande pratstund - jag menar det finns ju hur mycket som helst att prata om när man är lite hundfreak.

Å se på attan eller rättare sagt Zot - så hade dom fixat till en parning igen hur elegant som helst.  

Så de´ enda Mia o jag behövde göra var att hålla lite i halsbanden för säkerhets skull.

Så himla skööönt - sååå underbart med hundar som bara gör DET.

Det finns ju hundar som inte vet - inte vill eller kan det.  

Å´då kan det ju vara väldigt frustrerande om man åkt långt och det inte blir nån parning, jag menar en tik löper ju i regel bara två gånger om året och det kanske inte passar att ta valpar nästa löp, men våra riesen brukar ju ställa upp på det mesta fast jag vet att det händer.

Så resten av lördagen fördrevs på ett mycket trevligt sätt, vi shoppade lite och träffade lite annat hundfolk. Bl.a Anna med Buddy dök upp och berättade att Dessie skulle komma på trimning på em.  Så naturligtvis åkte vi över en vända för att se den lilla rumpenissan och hon var såå söööt. Buddy och Dessie är halvsyskon med Wilma och dom härstammar från AngelRiesens första kull.

Att Buddy är snygg - ja det finns det papper på  Grattis Anna!

Men Dessie - tjaa där e´jag ju lite part i målet - tanken är väl den att det ska bli en kull valpar där under Kantberget´s prefix. Om jag säger som såå - en goding i allra högsta grad - som jag har stora förväntningar för.  Grattis Anna o Claes!

Nåväl, kan väl inte säga annat än att jag var supernöjd med den lördagen.

Den blev ju inte sämre av att på lördagkvällen lagade Mia nåt alldeles fruktansvärt gott kött med vitlök i mmmmmmm.   

Som avnjöts med gott dricka till och diverse frossbrytningar och klagande från mig över min förkylning.

Såg att Mia förvånat sig i sin blogg över att en rumpenissematte kunde uppföra sig. HMMMM  

Får väl skylla på förkylningen.  

Men det är väl som jag sa - att du har ju åtminstonde rätt färg på din lilla råtta.  

Skämt åtsido - det var så trevligt och så mysigt att få träffa er i lugn och ro på hemmaplan och naturligtvis även alla era hundar. Såå dooooktiga och fina allesammmans.

En jättetrevlig kväll men jag tror att jag fortsätter i morgon med fortsättningen. (förkylning brrr.)

Tills vi hörs Ha de´

ÅHHH     VAD VI KAN - DU OCH JAG  

   Wilma väntar på att Zot ska göra entre´

Har varit dålig på att blogga den sista tiden men ska ta nya tag   

Det har ju även hänt en hel del roligt och det är främst en av dom som jag ska berätta lite om.

Wilma eller Yakira som hon heter i stamtavlan ska bli mamma här i början av april om allt går som det ska - om inte så har Zot och hon haft en helt underbar liten kärlekssemester  

När Wilma själv blev till är även det ett äventyr som heter duga - hennes pappa Lexus flögs in från Moskva för att träffa Nimba och tänk även där uppstod tycke. Sicken tur.

Det är ju mycken planering innan det föds valpar i varje fall här. Dom ska ju bli världens åttonde underverk  skämt åtsido - så har man krav på att dom ska bli bra familjehundar - och då krävs en absolut bra mentalitet - inget skit där inte för då fungerar dom inte i vardagen -  som i sig, är en mycket bra värdemätare.

Förhoppningsvis få vara friska - dom anlag som döljer sig i generna är ju svårt att göra nåt åt men absolut inte avla på sjuka hundar.  

Själv tar jag inte fram en kull utan att tänka - skulle jag själv kunna tänka mig att behålla en valp ur den här kullen med mina krav.

Skulle jag bli fundersam - naturligtvis så skulle det inte bli några valpar.

En genetikkurs jag gick för en massa år sen där diskuterade vi mycket att en kennels styrka är inte starkare än dess svagaste länk.

Å de e´ verkligen sant.

Kärleksparet Zot och Wilma

Oj vad mycket allvar det blev helt plötsligt - vad jag vill komma fram till är att när jag nu låter Wilma och Zot bli föräldrar så är det inte bara ett infall jag fått utan att det finns en del tankeverksamhet bakom.  

Vilda är ju mitt lilla hjärtegryn här hemma och hon är mamma till Zot. Glömmer heller aldrig när jag var över till Finland och Parade med Hip-hop de Candamo. Vilken underbar hund och temperamentet - ja fantastiskt - sen att han är otroligt vacker gör inte saken sämre. Det var då Å-kullen kom till och dom går heller inte av för hackor.  

Jamen, jisses här sitter jag och skriver om sånt som är historia det var ju turterduvorna det skulle handla om.

Tack snälla Agneta och Kjelle (fam. där Wilma bor) som mötte upp i Söderköping med Wilma för att vänta in rätt parningstid här i Skolebo. Ni är guld.  

Efter prog.prov så valdes helgen ut som optimal parningstid och jag började resan ned till Markaryd i fredags.

Något så in i bomben förkyld - snorig o febrig. Gissa hur fräsch jag kände mig på en skala.  

Men möttes av en pigg o glad Mia som minsann berättade att dom också var förkylda - på nåt vis  så kändes det "skönt" förstå mig rätt nu - det e´ju inte såå kul att träffa nån och veta att man är som en vandrande förkylningsbomb.  

Efter lite gott fika så åkte vi till Bruksan där Wilma och Zoten fick stifta bekantskap och måste bara säga att - dom blev kära dom.  

Såå rätt allting var - dom lekte och gjorde allt efter regelboken. Vi tog en del bilder som ni ska få se men själva kärleksakten får dom faktiskt ha i fred.  

En kärlekspuss och som ni ser så sker den medan Wilma har alla fyra tassarna i luften.

Uppps - helt plötsligt så hade dom fixat allt på egen hand.

Som sagt - självstudier eller  

Otroligt nöjda och belåtna så styrde Mia och jag kosan tillbaka till Håkan som kommit hem och lagat en superb middag.

Förkylningen till trots så var det bara så gott - tror det fanns vitlök i och jag älskar vitlök.

Alltså - sicken fredag.    Parningen helt super och ingen av dom har någonsin varit med om detta. Kan helt enkelt inte vaa bättre.  

Sen att få tillbringa kvällen ihop med Mia och Håkan var ju liksom guldkanten.

Tack mina vänner. Den här lilla berättelsen har tagit mycket längre tid än beräknat (tel.samtal + Reinhold) så det kommer mera blogga i morgon eller när jag får tid.  

Tills dess Ha de´