Så var vi då framme vid söndagen. Mia åkte för att tävla med Zkryta, Håkan och jag tog det lite lugnt med frukost och väntade in att det skulle bli lite varmare.  

Som vanligt så styrde vi kosan till bruksan för en eventuell sista parning och visst ville våra rumpenissar ha lite rajtan-tajtan  Vad kan man säga ?

Ja, dom e´dooooktiga även på detta området. Sååå himla skönt.

Kjelle, Wilmas husse ringde när vi stod där och erbjöd sig att möta upp längs efter E4:an för att Wilma skulle få komma hem samma dag.  

Tror ni att man blir glad över sina valpköpare  Först Håkan o Mia som sett till att man fått både god mat och trevligt sällskap trots en mycket hängig Barbro. Än en gång Hjärtinnerligt tack till er alla, sist men inte minst till Kjelle. Tack i tack.

När dom små änglarna var klara med sitt så var det bara att ta sikte mot E4:an och trampa på gasen för att möta en vägens riddare  ibland är milen långa när man ska hem. Men nu gick det som en dans och vi möttes i Gränna till Wilmas stora förvåning och glädje.

Det som är tråkigt när man åker och parar är att det  nästan alltid är kallt och man vet att det finns mycket att titta på men hur kul e´de när man är färdig att frysa häcken av sig.  

Nu var det bara lite spårigt dom sista milen, men hem ljuva hem och säkert tycker Wilma det också när hon nu är hemma i Stockholm igen. Vet att hennes favoritplats är i soffan mitt emellan Agneta och Kjelle så att dom båda kan klia och mysa med henne samtidigt. Det är till att ha det beviljat.  

På vägen hem så ringer Mia och berättar att hon och Zkryta fått sitt andra förstapris i lydnadsklass 2. med jättefina poäng. Sååå Grattis gumman  

Det är du verkligen värd.

Gissa om mitt lilla Vilda  blev glad när jag kom hem och jag tror även gubben drog en lättnadens suck över att ha mig hemma.  

Själv har jag mest legat på soffan och beklagat mig över diverse krämpor 

Men idag känns det som om jag kommer att överleva - kan väl inte vaa så att jag är gnällig.

Näe - tänkte väl de                 

Ha de´                                         Väntar på nya kort från Mia som har knäppt  

                                                  
dom som finns på bloggen om Wilma o Zot.

                    KÄRLEKSDANS PÅ HÖG NIVÅ!!!!!!!!     (Hundarnas Let´s Dance)

Så snälla hundar inget pip eller yl från någon utan dom vilade i var sitt rum  trots kärleksmötet på fredagen.

 Så frukost avnjöts i lugn och ro sen bar det i väg till bruksan igen för en ny kärleksstund, för dom två snauzrarna är kanske bäst att tilläga.  

Mia och jag hade en givande pratstund - jag menar det finns ju hur mycket som helst att prata om när man är lite hundfreak.

Å se på attan eller rättare sagt Zot - så hade dom fixat till en parning igen hur elegant som helst.  

Så de´ enda Mia o jag behövde göra var att hålla lite i halsbanden för säkerhets skull.

Så himla skööönt - sååå underbart med hundar som bara gör DET.

Det finns ju hundar som inte vet - inte vill eller kan det.  

Å´då kan det ju vara väldigt frustrerande om man åkt långt och det inte blir nån parning, jag menar en tik löper ju i regel bara två gånger om året och det kanske inte passar att ta valpar nästa löp, men våra riesen brukar ju ställa upp på det mesta fast jag vet att det händer.

Så resten av lördagen fördrevs på ett mycket trevligt sätt, vi shoppade lite och träffade lite annat hundfolk. Bl.a Anna med Buddy dök upp och berättade att Dessie skulle komma på trimning på em.  Så naturligtvis åkte vi över en vända för att se den lilla rumpenissan och hon var såå söööt. Buddy och Dessie är halvsyskon med Wilma och dom härstammar från AngelRiesens första kull.

Att Buddy är snygg - ja det finns det papper på  Grattis Anna!

Men Dessie - tjaa där e´jag ju lite part i målet - tanken är väl den att det ska bli en kull valpar där under Kantberget´s prefix. Om jag säger som såå - en goding i allra högsta grad - som jag har stora förväntningar för.  Grattis Anna o Claes!

Nåväl, kan väl inte säga annat än att jag var supernöjd med den lördagen.

Den blev ju inte sämre av att på lördagkvällen lagade Mia nåt alldeles fruktansvärt gott kött med vitlök i mmmmmmm.   

Som avnjöts med gott dricka till och diverse frossbrytningar och klagande från mig över min förkylning.

Såg att Mia förvånat sig i sin blogg över att en rumpenissematte kunde uppföra sig. HMMMM  

Får väl skylla på förkylningen.  

Men det är väl som jag sa - att du har ju åtminstonde rätt färg på din lilla råtta.  

Skämt åtsido - det var så trevligt och så mysigt att få träffa er i lugn och ro på hemmaplan och naturligtvis även alla era hundar. Såå dooooktiga och fina allesammmans.

En jättetrevlig kväll men jag tror att jag fortsätter i morgon med fortsättningen. (förkylning brrr.)

Tills vi hörs Ha de´

ÅHHH     VAD VI KAN - DU OCH JAG  

   Wilma väntar på att Zot ska göra entre´

Har varit dålig på att blogga den sista tiden men ska ta nya tag   

Det har ju även hänt en hel del roligt och det är främst en av dom som jag ska berätta lite om.

Wilma eller Yakira som hon heter i stamtavlan ska bli mamma här i början av april om allt går som det ska - om inte så har Zot och hon haft en helt underbar liten kärlekssemester  

När Wilma själv blev till är även det ett äventyr som heter duga - hennes pappa Lexus flögs in från Moskva för att träffa Nimba och tänk även där uppstod tycke. Sicken tur.

Det är ju mycken planering innan det föds valpar i varje fall här. Dom ska ju bli världens åttonde underverk  skämt åtsido - så har man krav på att dom ska bli bra familjehundar - och då krävs en absolut bra mentalitet - inget skit där inte för då fungerar dom inte i vardagen -  som i sig, är en mycket bra värdemätare.

Förhoppningsvis få vara friska - dom anlag som döljer sig i generna är ju svårt att göra nåt åt men absolut inte avla på sjuka hundar.  

Själv tar jag inte fram en kull utan att tänka - skulle jag själv kunna tänka mig att behålla en valp ur den här kullen med mina krav.

Skulle jag bli fundersam - naturligtvis så skulle det inte bli några valpar.

En genetikkurs jag gick för en massa år sen där diskuterade vi mycket att en kennels styrka är inte starkare än dess svagaste länk.

Å de e´ verkligen sant.

Kärleksparet Zot och Wilma

Oj vad mycket allvar det blev helt plötsligt - vad jag vill komma fram till är att när jag nu låter Wilma och Zot bli föräldrar så är det inte bara ett infall jag fått utan att det finns en del tankeverksamhet bakom.  

Vilda är ju mitt lilla hjärtegryn här hemma och hon är mamma till Zot. Glömmer heller aldrig när jag var över till Finland och Parade med Hip-hop de Candamo. Vilken underbar hund och temperamentet - ja fantastiskt - sen att han är otroligt vacker gör inte saken sämre. Det var då Å-kullen kom till och dom går heller inte av för hackor.  

Jamen, jisses här sitter jag och skriver om sånt som är historia det var ju turterduvorna det skulle handla om.

Tack snälla Agneta och Kjelle (fam. där Wilma bor) som mötte upp i Söderköping med Wilma för att vänta in rätt parningstid här i Skolebo. Ni är guld.  

Efter prog.prov så valdes helgen ut som optimal parningstid och jag började resan ned till Markaryd i fredags.

Något så in i bomben förkyld - snorig o febrig. Gissa hur fräsch jag kände mig på en skala.  

Men möttes av en pigg o glad Mia som minsann berättade att dom också var förkylda - på nåt vis  så kändes det "skönt" förstå mig rätt nu - det e´ju inte såå kul att träffa nån och veta att man är som en vandrande förkylningsbomb.  

Efter lite gott fika så åkte vi till Bruksan där Wilma och Zoten fick stifta bekantskap och måste bara säga att - dom blev kära dom.  

Såå rätt allting var - dom lekte och gjorde allt efter regelboken. Vi tog en del bilder som ni ska få se men själva kärleksakten får dom faktiskt ha i fred.  

En kärlekspuss och som ni ser så sker den medan Wilma har alla fyra tassarna i luften.

Uppps - helt plötsligt så hade dom fixat allt på egen hand.

Som sagt - självstudier eller  

Otroligt nöjda och belåtna så styrde Mia och jag kosan tillbaka till Håkan som kommit hem och lagat en superb middag.

Förkylningen till trots så var det bara så gott - tror det fanns vitlök i och jag älskar vitlök.

Alltså - sicken fredag.    Parningen helt super och ingen av dom har någonsin varit med om detta. Kan helt enkelt inte vaa bättre.  

Sen att få tillbringa kvällen ihop med Mia och Håkan var ju liksom guldkanten.

Tack mina vänner. Den här lilla berättelsen har tagit mycket längre tid än beräknat (tel.samtal + Reinhold) så det kommer mera blogga i morgon eller när jag får tid.  

Tills dess Ha de´

Jag skickade  in en valp för obduktion till SVA och fick svaret igår.

Det var en virusinfektion som drabbade lungorna.   (inte Herpes)

En typ  "förkylningsvirus"  - det finns väldigt många olika -  vilken det var av dom är inte konstaterat.

 Å´ det är ju egentligen inte relevant.

Det kan räcka med att klappa en hund och sen sin egen när man kommer hem.

Hundarna sins emellan behöver alltså inte ha direktkontakt.

Eller dom kan bli smittade på rastningsrundan.

I praktiken är det omöjligt att till 100% skydda sig mot virus.

Klassiskt för oss när vi drabbas av en virusinfektion är att vi tar i dörrhandtag, växelpengar osv. Vi använder ju oss av handsprit och dylikt men vad gör vi med en nyfiken hundnos?

Det sorgliga var ju att Vilda inte hann bilda antikroppar utan valparna smittades när dom föddes och var i praktiken dödsdömda från början.

Vissa virus kan överleva väldigt länge typ parvo. ( 1 år)

Jag tänker inte spekulera i när eller hur Vilda smittades - men jag är ändå glad över att jag skickade en valp för obduktion. Vad det kostade har jag ingen aning om än.

Jag har fått veta fakta och kan säga att så här var det.

Eller som veterinär Per Z. på Kalmar Djursjukhus sade: Du hade en fruktansvärd hemsk otur och det finns inget som du kunnat göra för att förhindra en sån här sak.

Med detta så avsluter jag detta som hänt  -  och blickar framåt.

Jag vet att många undrar över Vildas valpar.

Alla är döda.

Vilda valpade i lördags kväll och förlossningen var utan komplikationer.

4 flickor och 2 pojkar alla var normalstora och såg mycket fina ut.

Vi var så stolta och lyckliga - Vilda och jag.

Vilda valpade på 62:a dygnet efter första parningsdag (kan inte säga när hon hade sin ägglossning)

Hon har varit lika glad och pigg som vanligt under graviteten och vi såg så fram emot dessa valpar.

På söndagkvällen visade den första valpen tecken på att något var fel och jag håller honom i mina händer när han får ett "krampanfall" och han dör med lite fradga runt näsborrarna.

Det dröjer inte länge förrän valp nr 2 också krampar men den lever längre.

Under natten blir alla valparna sjuka.

På morgonen har alla fått somna in.

Jag behöver nog inte säga att detta är det värsta som hänt mig som uppfödare och jag har ändå haft valpar sedan 1986 under det här kennelnamnet.

Jag har aldrig varit med om något liknande.

Det här är ju inte något man önskar att någon ska behöva uppleva.

Det är så hemskt.

Jag har på rekommendation av veterinär vaccinerat Vilda mot Herpes både före parning och valpning för att eliminera vissa risker.

Naturligtvis så har jag varit i kontakt med Djursjukhuset.

Veterinären tror på Herpes.

Men för att få 100% säker diagnos så skickade vi en valp på obduktion.

Tills vi vet säkert så kommer jag inte att skriva mer om detta.

Det enda positiva i det hela är väl att det inte drabbade er mina valpköpare.

Vilda har fått medicin som ska stoppa hennes mjölkproduktion.

Vi skall ut på en rejäl promenad och aktiveringsrunda. Hennes matte behöver det också.

Nu trillar tårarna

så kram på er alla.

Tjaa, det gäller att repetera så man inte glömmer hur man ska göra när man ska lägga in en bild - så den som förväntat sig en hundbild får hålla tillgodo med tomtar o blomma.

 Mina vänner  -  ni får ha lite överseende med en kvinna i sina bästa år men fortfarande så är detta med datorer och blogga inte min grej liksom.

För att återgå till hundvärlden - så himmel och pannkaka så mycket som händer på ett år.  

Det sista är att nu är alla Vildabarnen röntgade och fria både fram och bak, skall försöka med en liten resume´ längst ned.

För att inte tala om vad ni mina kära valpköpare råkar ut för  

Mmmmmm dom är smarta våra små rumpenissar - men av någon oförklarig anledning så är det inte alla som håller med om detta.  

Så många goda skratt från min sida har det blivit under året efter alla små rapporter som trillat in. En del av dom har hamnat i gästboken till stor glädje för alla andra Kantbergare som jag misstänker känner igen sig i vissa av uppståndna situationer.  

Men lika väl som det föds nya rumpenissar här så måste en del av dom lämna oss

och saknaden är stor (ibland alldes bottenlös) men jag brukar tänka så här som ett barn till en familj där man miste sin bästa vän sade: Men tänk vad änglarna ska bli glad som får träffa Ginny.  

Å´de måste dom bara bli och jag hoppas innerligen att våran Ina har  bjudit änglarna på lika många skratt som hon gjorde här i Skolebo och att hon delat med sig av all sin kärlek  trots att det är flera månader sedan hon tog farväl så känner jag att det kommer en liten tår i ögonvrån.

Nu sitter jag här och blir sentimental men det är ju inte meningen. Fast hjärtat i halsgropen fick jag här nån dag före julafton när Basic kom i full fart och missade översta trappsteget och slog i sin vänstertass nåt  AJ-AJ och OJ-OJ   såg han ut att skrika och jag vet precis hur det kändes för jag slog själv i lilltån för nåt år sen och det tog lång tid innan jag kunde gå utan det kom en massa stönanden.

Så i förrgår så var vi in till djursjukhuset och röntgade våran älsklingsnisse.

Inget var brutet och även klon  såg fin ut - ja, utanpå kunde jag ju se själv men som tur var så såg det bra ut innanför "skinnet" också. Så vi kunde åka hem med lite smärtstillande och tvåtusen kronor fattigare men som jag sa till mannen -ja, han som ni vet - har två ben, att det är inte ofta man är glad över att behöva betala vet.besök Men då var jag det, visst han  kommer kanske att tappa sin klo precis som vi tappar våra naglar om vi utsätter dom för övervåld - typ bildörr. Har jag också gjort - kan väl säga att det var inte skönt alls.

 Rekommenderas inte.   Men med lite tur så går kanske allt vägen - han är trots allt 11 år och fyra månader vår skäggige vän.  

Jag tävlade ju faktiskt lydnad med honom veckan före hans 11-årsdag och fick ett förstapris och på framsidan på hemsidan kan ni ju se hans bravader i utställningsringen.

Men än en gång lyfter jag på hatten för er mina kära valpköpare som varit så framgångsrika under året  

Åså himla roligt vi haft när vi träffats på  "mina" läger - utställningar - Mh:n och tävlingar. Dessutom har ju en hel del av er  också varit med Afrs stora läger i Kopparbo.

Jag vet, men jag måste bara få säga det en sista gång - detta året.

NI ÄR BÄST!!!!!    

Nu ser vi fram mot ett lika ROLIGT och ett Lika FANTASTISKT 2010

 Basic grattar och säger att han är mycket stolt över alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn och sist men inte minst skickar Vilda många blöta nyårspussar till er alla (hon går till sin valplåda och stökar i den ibland) så nedräkningen har börjat.

Lite snabbt så har alla tre Vildadöttrarna:

Shot

 A/A höfter och ED 0

MH  med bra kamp - är social och ruta 1 på skotten.

Hon blev BIR på Sofiero i höstas och BIM på Böda (+ att hon har flera framstående placeringar på andra utst.)

Lovis

 A/A höfter och ED 0

MH med bra kamp - är social och även hon ruta 1 på skotten.

Hon utställd med ck och framskjutna placeringar.

Soya

A/A höfter och Ed 0

Kommer att göra sitt MH i vår - husse var borta när MH: t arrangerades.

Även hon har ck på utställning och framskjutna placeringar.

Kaj

B/B höfter och ED 0

MH med en bra kamp - social - ruta ett på skotten.

Unghundsvinst i Växjö Ck (kan ha varit Hp)

Zot

B/B höfter och ED 0

MH med bra kamp - social och även han ruta ett på skotten.

BIR-vinnare Böda och även han har flera framskjutna placeringar.(som jag inte kommer ihåg nu   F`låt )

Det var alla fem och som sagt dom är fortfarande bara unghundar och inte torra bakom öronen ännu  

Dom har dessutom deltagit i vinnande uppfödargrupper ( dom gånger vi ställt upp ) Med HP  

Eftersom dom nu blir storasyskon till kommande valpkull så har jag valt att bara skriva lite om vad dom gjort under året men alla ni andra har ju också verkligen visat framtassarna och gjort sån fin reklam för Kantberget´s hundar.

Sååå ett innerligen tack till er alla från oss i Skolebo      

Och ett riktigt GOTT NYTT ÅR

Till er alla.

RAFFA i egen hög person

Åh här e´hon ju - det lilla grynet Raffa - matte Karin har mailat och berättat lite om henne och att hon är en liten  duktig riesen har vi förstått men även hon är uppfinningsrik. Vad syskonen har hittat på har vi ju kunnat läsa om i gästboken ibland.  

Kan upplysa om att skinkan blev riktigt delikat - kan det bero på den nya ugnen? Fast lite ego som man är så kanske det beror lite på mig och 90% på Vilda som tagit aktiv del i all matlagning. Min lilla rumpenissa får så mycket mat som hon vill (å dyr är den) men som sagt det ska vaa lite extra typ rökt älgkött  då får man passa fingrarna  eller så ska det vaa ärligt stulet.

Men hon är förlåten för allt - det är väl fördelen med att vara en gravid liten hund åtminstonde här i Skolebo.

Det finns små rumpenissar i magen - har känt hur dom busar runt  

Men dom får gärna hålla sig i den magen ett bra tag till.

ÅÅÅh vad det är spännande.

Ute är det inte lika spännande - det regnar. Måste erkänna att det varit vackert ute med all den vita snön och man har nästan inte märkt att man har två hundar, inga skitiga tassavtryck. Visst blött blir det men   -   Hurra för moppen!

Nåväl mina vänner  

Ha en fortsatt GOD JUL

Å de´luktar illa i hela huset - har bränt ur ugnen - skall använda den för första gången. Ringde och beklagade mig för dottern men tro inte att jag fick nån medömkan där inte   I och för sig så kan det väl inte gå mer än åt pipsvängen med griljeringen av skinkan och gör det det så är det ju naturligtvis inte mitt utan ugnens fel  

Men alla tomtar är på plats och granen klädd fast den lutar redan betänkligt - törs inte tänka tanken ifall det uppstår närkontakt med två glada riesen och en stapplig gran. Kan bli intressant. Nästan lika spännande som med hantverkare i huset fast där är det mera    NEJ o HJÄLP  

ÅÅÅÅÅÅÅh Tack alla underbara valpköpare för dom fina julkorten. Några av er har varit väldigt kreativa och på ett av dom hittade jag mig själv  Har inte visat mannen detta. Längtar redan till Kopparbo.

Med stor glädje så har jag öppnat kort från "gamla" valpköpare som inte längre har hund härifrån men ändå brytt sig om sin gamla kennelmorsa  Det värmer ska ni veta. MYCKET.

Åså har det kommit några från alldeles vanliga människor som inte har hund men jag måste erkänna att dom är i minoritet.  Sen har det kommit mail med hälsningar från riesenvänner och alla ni - Tack snälla - blir barnsligt glad över en liten hälsning.  

Vildas mage växer lite dag för dag men jag törs inte ens gissa hur många som finns där men hon har en fullt utvecklad kleptomani - den lilla ängeln.

Stjäl allt som går att stjäla  -  till och med clementinskal försvann ner i hennes mage igår kväll i ett obevakat ögonblick. Den vanliga maten är inte lika lockande men måste erkänna att det hamnade en hel del godis till nissarna i vagnen när jag var och handlade. Leverpastej och blodpudding de´e gott det om man frågar Vilda.  

Pratade med Cissi igår och hon lovade att försöka maila en bild på Vildas fästman King-Kong men än har det inte kommit nån. King-Kong blev Nordisk Vinnare förra helgen och det var 47 riesen med och allt detta skedde i Helsingfors.

King-Kong ligger inne med en rejäl meritlista men sen är han dessutom en mycket, mycket trevlig bekantskap. Ska verkligen bli spännande att få följa honom framåt i livet   

Detsamma kan man säga om Raffa som jag försökt ladda upp en bild på här i bloggen men det går inte  Men matte har berättat att hon är en fena på att spåra och det glädjer ju mitt uppfödarhjärta  

Så tills vi hörs mina vänner så ha en UNDERBAR JUL.