Wilma väntar på att Zot ska göra entre´

Har varit dålig på att blogga den sista tiden men ska ta nya tag   

Det har ju även hänt en hel del roligt och det är främst en av dom som jag ska berätta lite om.

Wilma eller Yakira som hon heter i stamtavlan ska bli mamma här i början av april om allt går som det ska - om inte så har Zot och hon haft en helt underbar liten kärlekssemester  

När Wilma själv blev till är även det ett äventyr som heter duga - hennes pappa Lexus flögs in från Moskva för att träffa Nimba och tänk även där uppstod tycke. Sicken tur.

Det är ju mycken planering innan det föds valpar i varje fall här. Dom ska ju bli världens åttonde underverk  skämt åtsido - så har man krav på att dom ska bli bra familjehundar - och då krävs en absolut bra mentalitet - inget skit där inte för då fungerar dom inte i vardagen -  som i sig, är en mycket bra värdemätare.

Förhoppningsvis få vara friska - dom anlag som döljer sig i generna är ju svårt att göra nåt åt men absolut inte avla på sjuka hundar.  

Själv tar jag inte fram en kull utan att tänka - skulle jag själv kunna tänka mig att behålla en valp ur den här kullen med mina krav.

Skulle jag bli fundersam - naturligtvis så skulle det inte bli några valpar.

En genetikkurs jag gick för en massa år sen där diskuterade vi mycket att en kennels styrka är inte starkare än dess svagaste länk.

Å de e´ verkligen sant.

Kärleksparet Zot och Wilma

Oj vad mycket allvar det blev helt plötsligt - vad jag vill komma fram till är att när jag nu låter Wilma och Zot bli föräldrar så är det inte bara ett infall jag fått utan att det finns en del tankeverksamhet bakom.  

Vilda är ju mitt lilla hjärtegryn här hemma och hon är mamma till Zot. Glömmer heller aldrig när jag var över till Finland och Parade med Hip-hop de Candamo. Vilken underbar hund och temperamentet - ja fantastiskt - sen att han är otroligt vacker gör inte saken sämre. Det var då Å-kullen kom till och dom går heller inte av för hackor.  

Jamen, jisses här sitter jag och skriver om sånt som är historia det var ju turterduvorna det skulle handla om.

Tack snälla Agneta och Kjelle (fam. där Wilma bor) som mötte upp i Söderköping med Wilma för att vänta in rätt parningstid här i Skolebo. Ni är guld.  

Efter prog.prov så valdes helgen ut som optimal parningstid och jag började resan ned till Markaryd i fredags.

Något så in i bomben förkyld - snorig o febrig. Gissa hur fräsch jag kände mig på en skala.  

Men möttes av en pigg o glad Mia som minsann berättade att dom också var förkylda - på nåt vis  så kändes det "skönt" förstå mig rätt nu - det e´ju inte såå kul att träffa nån och veta att man är som en vandrande förkylningsbomb.  

Efter lite gott fika så åkte vi till Bruksan där Wilma och Zoten fick stifta bekantskap och måste bara säga att - dom blev kära dom.  

Såå rätt allting var - dom lekte och gjorde allt efter regelboken. Vi tog en del bilder som ni ska få se men själva kärleksakten får dom faktiskt ha i fred.  

En kärlekspuss och som ni ser så sker den medan Wilma har alla fyra tassarna i luften.

Uppps - helt plötsligt så hade dom fixat allt på egen hand.

Som sagt - självstudier eller  

Otroligt nöjda och belåtna så styrde Mia och jag kosan tillbaka till Håkan som kommit hem och lagat en superb middag.

Förkylningen till trots så var det bara så gott - tror det fanns vitlök i och jag älskar vitlök.

Alltså - sicken fredag.    Parningen helt super och ingen av dom har någonsin varit med om detta. Kan helt enkelt inte vaa bättre.  

Sen att få tillbringa kvällen ihop med Mia och Håkan var ju liksom guldkanten.

Tack mina vänner. Den här lilla berättelsen har tagit mycket längre tid än beräknat (tel.samtal + Reinhold) så det kommer mera blogga i morgon eller när jag får tid.  

Tills dess Ha de´

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Det var verkligen några alldeles fantastiska dagar på Böda  och som vanligt hade vi det väldigt mysigt. På torsdagskvällen bjöd Lena på svenska kräftor med tillbehör, jag lovar dom var såå goda så. Sen gör det väl inte saken sämre att jag f...

  Här kommer lite bilder från Kantbergarnas höstläger och fotograf är en vän till Birgitta med namn Bengt. Tusen tack för dom fina bilderna och den här gången kunde jag med gott samvete lämna kvar kameran i bilen.   Birgitta och Zammie - ful...

    I torsdags så var det dags för en liten återträff med Pia och Ester, Fia och Inga-Lill, Håkan och Lilli samt jag med mamma Vilda och syrran Vinnah alias lilla fisen eller lilla dampen om husse får bestämma  . Lite senare dök även Lena med ...

  En av mina favoritutställningar är Ronneby SKK inte bara för att det brukar flyta på bra utan det är också en otroligt vacker plats.   Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Det bestämdes redan på mitt läger i Kosta att vi skulle försöka s...

  Sommar är alldeles fantastiskt men den går såå himla fort så man hinner inte med i svängarna. Vill så gärna visa er andra som har sina nissar härifrån vad som händer och sker för jag vet att ni vill veta. Här kommer lite kort och lite uppdater...