Ja, så var det då dags att få träffa dom små rumpenissarna som flyttade för 2 månader sedan.

 

Så himla bra att 6 utav 7 kunde komma - Sluggo som bor 122 mil härifrån hade faktiskt giltigt förfall, men jag vet att han var med på miljöträning den helgen.  Dooktig husse och matte!

 

Redan på torsdagsem. dök Madeleine upp samt Håkan och Mia som kom lite senare på kvällen.

 

På fredagem/kväll så anlände dom flesta - och glädjen stod högt i tak som alltid när vi ses. Kvällen avslutades med grillning och lite social samvaro.

 

 

Diego som spanar in läget de e´nåt som luktar gottgott!

 

 

Det är bara en sak som är tråkigt med läger  -  att tiden  går så vansinnigt fort. Man tänker att å vad bra nu så har jag möjlighet att riktigt få rå om  bebbar med familj.

 

Helt plötsligt så är lägret slut och man har inte alls fått den tiden man tänkt sig men här var ju alla så självgående och bara flöt in i gänget med "gamlingarna."

Å de e´ju klart att så ska de vaa.

 

 

Den vita bilen

  

 

Som synes så kom den vita bilen på plats och den svarte som ligger däri är Zacke.

Det finns en lång historia om den bilen men den får Helen själv berätta.

 

På lördagen så åkte vi till Torsås där vi spårade och hade dom första hittaövningarna.

 

Madeleine började med att berätta om hur viktig kontakten och leken är för dom med småttingarna, medan dom äldre nissarna försvann för att träna sök.

 

Tack Madeleine för att du tar dig så mycken tid med att ställa upp och dela med dig av din kunskap.

 

Som en av mattarna sa - ja, hon förklarar så att till och med jag förstod.

 

Sedan visades lite moment och inlärning av dessa. Det var full rulle och nästan lite korvstoppning för att hinna få med så mycket som möjligt under en helg.

 

 Min målsättning med att ha läger är ju den att ni mina kära valpköpare ska få med er så mycket som möjligt hem - ni är ju så att säga mina ambassadörer för min kennel.

 

 Mmmm, bebbarna var bara sååå doooktiga och även ni så det ska bli såå himla spännande att få följa er framåt i livet.

 

Positivt var ju att man ville ha läger snart igen - men nu blir det ingen planerad sammankomst förrän  Kristi Flygare.Den helgen har ju varit inbokad dom sista 20 åren.

 

Visst hade alla bebbarna näsa och jobbade sig fint framåt i spåret. 4 månader exakt på dagen!  

 

 

Sen var det dags att låta dom vila en stund och titta på dom stora nissarna när dom tränade sök bland annat pappa Zot.

 

 

Där går det undan i skogen må  jag säga och visst skötte han sig ypperligt.Sen är det ju inte fel att han är en riktig myspropp. Himla social och trevlig även med dom små bebbarna   fast han visste precis vilka flickorna var.

 Som grädde på moset så är han jättesnygg! 

 

 

Efter dom små rumpenissarna vilat upp sig så fick dom pröva på lite hittaövningar ute i skogen och alla sprang glatt fram till okänd figge, lekte och kampade.

 

Stolt uppfödare?  Jäpp!

 

Nu började vi alla bli lite slitna så efter fika i ett par olika omgångar så åkte vi tillbaka till campingen för lite pälsvård.

 

 

Åh, vem sjutton är du då???

  

 

 

Till vår hjälp hade vi Lena från Vadstena som har en mycket  snygg och trevlig dvärgschnauzer som tog sig an våra små rumpenissar (Lena alltså)  och visade hur man drar ull och sen hur man går vidare med att plocka pälsen.

 

Det var välbehövligt om vi säger som så  

och under valppälsen så kom det fram riktiga små läckerbitar.

 

Så nu mina vänner så är det bara att köra på i samma stil.

 

 

Om, jag bara petar lite - undrar om "högen" reser på sig då?

  

 

 

Efter allt detta så var vi utsvultna och det var dags att tända grillen. Behöver väl knappast säga att det var gott-gott.

 

Dom små nissarna då - jo efter att dom hälsat på varandra och konstaterat det är ju du - så var leken i full gång.

Så himla roligt dom hade.

Lite roligt att se, var hur Zamantha och Diego -  fann varandra.  

 

 

Nu, ska du få för gammal ost!!

  

 

Bilderna är från fredagen - tyvärr fanns min kamera där den brukar befinna sig så från lördagen finns inga bilder .   

 

 

 

Lena konverserar med Överste Riss och Diegos lillhusse iaktar.

  

 

Men vi hade i alla fall tur med vädret.

 

  Vi kunde sitta ute och prata en lång stund in på kvällen och bara ha det mysigt. Det var en mycket belåten och stolt kennelmamma som gick och lade sig den lördagskvällen.

 

 Lite mera om söndagens övningar kommer så fort jag hinner

tills vi hörs igen mina vänner.

 

 

Ni är underbara - en hjärtevarm kram till er alla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har det gått en  vecka sen jag kom hem från riesenlägret och tiden bara rusar iväg. Som alltid så är det en upplevelse att få delta i ett så härligt läger med så många härliga både hundar och människor.

 

Och vi får väl säga att vi hade tur med vädret, att det sen regnade när vi skulle åka hem ja, det har man nästan förträngt.

 

Det blev mycket bada för Vilda och det hade  hon inte nåt emot som synes.

 

 

Vilda har vattenrace

 

 

Först spåra och lite uppletande  - sen bada.

 

Kan inte vaa bätttre enligt min pussgurka.

 

 Väntar bara på att hon skall säga när vi tränar lite här hemma: Fram med sjön morsan!

 

 

 

 

  

 

Under lägerveckan så fick vi besök - först ut var Ärliga Äbba med Ann-Sofie och man från Gnarp utanför Sundsvall. Såå himla roligt att få träffas - det är ju det som är tråkigast med när dom små nissarna flyttar långt, att man kanske inte får ses.

 

 Kanske blir dom med nästa år - vi håller tummarna för det.

 

Å så Äbba, en riktigt glad och positiv tjej - som vi håller tummarna för i vidare sammanhang.

 

För tredje året i rad höll Madeleine och jag i allmänbrukset och hade förmånen att få ett jättetrevligt gäng deltagare som var både duktiga och ambitiösa.

 

Då är det roligt att vara gruppledare.

 

Här lyssnar Helena och Eva på när Madeleine förklarar hur viktig leken är!

  

 

Vi började alla dagar förutom lördagen med lydnad och gick igenom lite moment och så fick man önska sig några som vi tittade lite närmare på.

 

Utan lydnaden så är det ju ganska kört om man ska ut och tävla vilket  är jätteroligt om så många riesen som möjligt gör.

 

Nåväl om vi börjar från början så ägnades måndagen/tisdagen till spåret.

Vi var i Söderbärke där vi hade jättefin öppen mark att spåra på.

 

Eftersom det var både valpar och lite äldre hundar så blev det individanpassad träning vilket jag tycker är viktigt. (Jag vet att Madeleine tycker lika )

 

Alla lyckades med sina spår - himla roligt! Dom flesta hann med flera spår. Ambitiösa som sagt!

 

På onsdagen så hade vi rapport och då en av deltagarna, Gunilla med man Palle tränat mycket rapport så ställde dom upp och visade.

 

Tusen tack det var uppskattat!  - Sååå duktiga!  

 

Sen hade deltagarna möjlighet att få ställa lite kluriga frågor.

 

Sen så fick alla i gruppen pröva på - en del körde en lite längre sträcka

 - åh bebbarna fick springa till matte/husse. Jajemen, duktiga var dom alla!

 

 PÅ onsdagen fick vi besök av Birgitta och Samantha även det såå himla roligt och så kommer dom på mitt läger nu i helgen.Toppen 

 Förmodligen även dom lägerdeltagare nästa år.

 

 

Torsdagen var vilodag - men då är det ju alltid lydnadstävlig och då höll vi Kantbergare alldeles speciellt hårt tummarna för Jenny med Shot som tävlade i lydnadsklass 1. Det räckte inte till ett förstapris men en himla glad och en mycket trevlig lydnad visades upp. Kanon!

 

Shot blev dessutom 4: bästa tik på utställningen, snyggt jobbat med denna unga hund.

 

 

Fredagen tillbringades ute i sökskogen i ruta 10 - det här börjar ju bli tjatigt men dom är och var små pärlor allesammans, när dom fick pröva på våra kära deltagare.

 Madeleine visade med Oliwer både uppletande "trevägskorsningen" som jag absolut förespråkar och nåt sökskick.

 Viket ekipage!!!! Dom är värda all heder!  

 

 

På lördagen fick jag ensam ta med gruppen till räddningen i Söderbärke där vi fick titta på ett par ekipage ( Madeleine hade giltigt förfall - hon gick M2:an, så bra nu har vi ytterligare en Kantbergare som kan.)

 

Vi fixade till en liten miljöbana som våra svarta änglar fick gå. Naturligtvis gjorde dom det med bravur. Sen så fick alla pröva på att plocka figuranter i vind/hittaövningar. Lite olika svårt men visst var alla mycket lovande vad dom än gjorde - det är bara vi förare som lägger hinder i vägen.

 

Så ett riktigt varmt lycka till i fortsättningen.  

 

 

 

 

 

 

 

 

En välbehövlig fikapaus efter träningen - tyvärr så var inte kameran med när den skulle eller så låg den bortglömd i bilen.

 

 

Ja, just det på väg hem efter tisdagens spår så blinkade alla lampor hysteriskt på instrumentpanelen i bilen - gissa om jag var glad över att ha Helena med.

Det var bara att svänga in till sidan vid första bästa trafiksäkra plats, vilket visade sig vara vid sökruta 4 där sökgänget fortfarande fanns kvar. Naturligtvis så hade vi ingen täckning på våra mobiler.  

 

Men Helena liftade med en i sökgänget tillbaka till lägret och hämtade sin och CG:s bil så kunde lasta över Rekyl och Vilda samt en massa prylar. Det var mycket varmt den dagen om vi säger som så.

 

Dessutom så visste jag att Kent med sin lille rumpenisse Drutten var i antågande för att få visa upp sin lille vän under några timmar även han kommer ned till mitt läger och kommer att vara med nästa år i Kopparbo.

 

Jag hade haft bilen på service veckan före lägret så allt skulle vaa OK men som sagt när oljelampor och hela köret lyser då blir man lätt stressad.  

 

Tack alla goa vänner/valpköpare som ställde upp.

För att göra en lång historia kort så

skjutsade Kent  mig tillbaka till bilen, Kjelle följde åkte också med dit med ett batteri men det funkade inte.

 

Så Kent och jag körde till Borlänge och köpte ett nytt. Och tänk i skrivande stund så funkar bilen fortfarande. Såg framför mig - bärgning (automatlåda) och hur tusenlapparna bara flög sin kos.

 

Eller nästan ännu värre ensam i regnet på väg hem och samma sak händer.

 

Kan bara säga TACK!!!

 

 

 

 

 

 

 

  

 

Nedrans dator - får ett jättelångt hopp ned till texten - spelar ingen roll vad jag gör.

Så Ha de´ 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Avslutar med en bild från samma kväll och efter lite goo mat och lite rött så kändes allt bra igen.

 

Tack alla vänner och ha en fortsatt skön sommar.

 

 

Nu är det sommar och med det en riktig värmebölja.

 

Vilda kommenderad att sitta stilla så att det åtminstonde skulle bli nån liten vovva på bloggen.

   Kan det vaa bättre?

 

 

Kanske inte för gräsmattan som är alldeles sönderbränd men det har mannen inget emot. (slipper klippa gräset)

 

 

Nu har man hunnit vara hemma i 2 veckor efter Jönköpingsutställningen och resan som sen gick vidare  till världsutställningen i Herning.

 

 

Kennel Gloris kom till Jönköping med 10 riesen och 4 dvärgar - så himla fina dom var.

 

 Som väntat så plockade dom hem det mesta men dom två representanterna från Kantberget´s kennel skötte sig galant.

 

Shot och Zot och med den konkurrensen så kan man inte vara annat än superstolt.

 

Zoten fick sitt 3:e cert och blev sen BIM sista dagen och det mina vänner är stort, mycket stort.

 

 

Shot fick se sig slagen av dom ryska tikarna men fick genomgående jättefin kritik och med facit i handen så gjorde hon väldigt, väldigt bra ifrån sig!

 

Kennel AngelRiesen hade 2 juniorer med som har samma mamma som Yakira (Wilma) Grattis också till er!

 

 

Samma ryska hundar var sen med i Herning och kennel Gloris blev där världsvinnare med Gloris Lincoln och Shock Dog.

 

 

Jag hade förmånen att få åka och bo tillsammans med Åke och Anita i deras husvagn - många skratt har det blivit.

 

 

 

Här är dom förevigade på bild - tack mina vänner för en underbart rolig resa.

  

 

 

Ja, mina kära valpköpare - en liten varning kanske kan vaa på plats.

 

Det var så här att i glappet mellan att vara husvagnsägare eller inte, så var det Kopparboläger som alltid varje år.

 

Utan husvagn som jag var, så lovade CG och Helena - jamen du kan få bo med oss.

 

Stor - stor husvagn.

 

Ja, tack sa jag och så skedde också.

 

  

 

Nåt år efter så sitter vi på nytt i Kopparbo - jag hade egen husvagn då  och grillade - alla vi Kantbergare - då fäller CG den beryktade kommentaren:

 

Ja, vissa dom köper sig en hund och vissa dom köper sig en hund och får uppfödaren på köpet.

  

Vill minnas att jag blev ganska svarslös.

Det blev många glada skratt.

 

 

Nu börjar min gamla husvagn gå på sista versen - såå!!!

 

 

 

Mitt citronträd som jag köpte förra vårvintern.

  

 

 

 Men vi har ett par grå flugsnappare som har trädet som utkikspunkt vilket innebär även toalett.

Fast å andra sidan så fångar dom mycket småkryp som sticks och vi har första utsiktsparkett över deras bo.

Mysigt.

 

Jag har fått många små rapporter över dom små rumpenissarna och alla sköter sig och dom skulle bara våga annat.  

Den 7 och 8:e augusti är det läger.

 

Å´då hoppas jag verkligen att alla små rumpenissarna kommer. ( den enda som slipper är YaZot - 122 mil lite långt)

 

Ni kan läsa lite mera under Lägerfliken på hemsidan.

 

Troligen åker jag upp till Riesenlägret i Kopparbo på onsdag. Det ska bli såå himla roligt att få träffa gamla riesenvänner.  

 

Jag kommer att tillsammmans med Madeleine att hålla i allmänbrukset om det inte inträffar nåt speciellt. Det blir i så fall tredje året på rad.

 

Mera rapporter kommer och jag skulle ha velat lagt ut lite bilder på snyggingarna Zot och Shot men hopas på lite bidrag från dom som var lite flitigare med kameran.  

 

Slutar med ett kort från WDS - vinnarna 

Tyvärr är det inget bra kort men det är i alla fall nåt.

 

Tills vi hörs mina vänner - ha en underbar sommar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns lite overkligt att det gått 2 veckor i morgon då dom första rumpenissarna flyttade. Känns både länge sen och nästan som igår.

 

 

Tack för alla goa telefonsamtal - mail - och några av er har desutom varit gulliga med att kommentera även här på bloggen och i gästboken.

 

 

Det är inte bara valpar som är svåra att fota - jag t.ex ser ut att platsa på nåt skräckkabinett när jag hamnar på bild. (men brukar trösta mig med att det är insidan som räknas)  

 

 

 

 

Birgitta Vasserman med sin vackra dotter Marie . Kortet är taget vid första besöket.

  

 

 

Å, jag tror att alla tre flickorna sa:  Ta mig - Ta mig!

 

 

 

 

Patrik och Rose -Marie med  Sluggo som flyttade långt, långt upp i norr.

  

 

 

 

Matte Marie med sin stilige son och tuffingen Zotis i famnen.

  

 

 

 

 

Daniel med son och  fru Camilla som håller charmknutten Diego i famnen!

  

 

 

 

 

 

 

Kent med Drutten i famnen och sambo.

  

 

Drutten har redan varit ute och spårat och det hade gått bra.

 

 

Lena med Exit i famnen och husse Roger.  

 

 

 

 

Theresa med godingen Shiiva!

 

  

 

 

 

Detta var dom 7 änglarna och jag gissar att ni alla börjar få rutin med just er lilla nisse.

 

Glöm inte att fostra er ängel med otroligt mycket kärlek.

 

Ett lika stort tålamod  

En lika mycket fast hand.

 

 För det dom gör idag är inte lika gulligt när dom är 3 år.

 

Välj era "strider" och glöm inte bort att vissa saker är inte förhandlingsbara!!  

 

Nu börjar dom känna sig hemma och kommer att töja på gränserna om vad man gör och inte gör - och det är såå det ska vaa om man ska bli en duktig och väluppfostrad riesen!

 

Det är dags att börja med små spår (själv älskar jag korvspår när det gäller små valpar.)

 Ni hittar bra info på nätet - kallas näringsspår.

 

Hitta igen matte eller husse på promenaden. Bättre att valpen får använda huvudet än att få träna upp konditionen för mycket för då orkar man bara med mera bus när man blir större.

Ska så att säga gå hand i hand. 

 

Hanteringsövningar och små problemlösningar finns några på:  Små råd blanketten ni fick med.

 

Glöm inte valpträffen 7 o 8 augusti mera info kommer.

 

Snart är det dags för avmaskning och vaccination när den lille ängeln är 12 veckor.

Å - det är bara att ringa om ni undrar över något.

 

Nu kommer jag att åka till Jönköpingsutställningen i em. och sen bär det av vidare till världsutställningen i Danmark.

 Mannen har lovat att hålla ställningarna här hemma tillsammans med Vilda.  Tack  

 

Stor kram till er alla.  

Tiden går såå fort men det kommer snart mera bilder på dom små bebbarna som flyttat.

 

Men idag blir det bara skryt om pappa Zot som ställdes  Kalmar BK och fick sitt 2:a cert blev BIR och vann sen BIS:et.  

 

 

   Husse Håkan funderar över detta med vänstervarv - vilken sida var det nu Zot skulle vaaa på.

 

Tidigare har det ju mest varit sambon Mia som visat men med en ordentlig stukning av en fot - så fick husse själv springa idag.

 

 

ÅH - har ni sett !!!    Grabbarna sköter sig!  Fast måste väl säga att jag tror att Zoten har bättre rörelser.   

  

 

 

Men Håkan ligger i hårdträning och visst ger det resultat - både cert och BIR-rosett

 

 

 

  

 

Men det allra, allra bästa med den här gossen är att det är en genomgo och supertrevlig Riesenpojke!!!!!!!!!

 

Domaren var alldeles lyrisk över hela Zoten - ja, faktiskt tårögd.

En av hennes kommentarer var att det är inte ofta man ser en sån här hund.

Håkan fick också lova henne att ta fram denna vackra hund i brukset.  

 

Domare var Yvonne Brink och hon ger inte ut några ck:n om inte hunden är mycket -  mycket bra.

 

 

  

 

BIS - rosetten kom aldrig med på bild men förhoppningsvis så har Mia tagit nåt bra kort som vi kan få lägga in vid tillfälle.

 

Så himla roligt och alldeles speciellt roligt är det ju att Zoten har lämnat 7 st små charmtroll tillsammans med Wilma som nu bor på egen hand sen en vecka tillbaka i sina nya familjer.

 

Avslutar med att hälsa från rumpenissar till rumpenissar att allt går bara bra och alla är sååå doooktiga.

 

Glöm inte bort valpträffen 7/8 augusti.

 

 

Ha de´ själv tänker jag sätta mig i soffan och njuta!!!

 

 

Tack för att jag fått låna in denna underbara/levnadsglada/duktiga och framåt riesentjej med namn Wilma.

 

 

 

Wilma har sista lektionen med sina barn.  Hörde alldeles tydligt hur hon sa: att nu uppför ni er - tänk på att ni är små ambassadörer allesammans å´kom ihåg vaa jag sagt.

  

 

 

Det var tomt i köket i morse utan henne och det var inget dunk/dunk svans som hördes.

Tänkte bara låta den här bloggen få visa bilder på henne.

 

 

Wilma blir alldeles fnoskig av glädje när hon upptäcker att hela hennes familj har kommit - Vilken lycka!!!!

  

 

 

 

Efter kärleksöverfallet på matte Agneta så får sig Kjelle också sig en omgång  - det går väl inte att missa att Wilma verkligen älskar sin familj!!!

  

 

 

Även Robin blev ompussad men grabben är van med att hantera stora hundar så han stod pall men att lillhusse stod högt i kurs gick inte att missa.

 

Har man fått en riesen som vän så har man fått en vän för livet.

 

Trofastare hund än en riesen? - ja, jag är ju part i målet men jag sätter nog min peng på den samme.

 

 

  

 

Det gäller att stå stadigt när en överlycklig riesen bedyrer all sin gädje och kärlek.

  

 

Wilma hoppade utan betänkligheter in i bilen för resa hemåt - att hon nu ville resa hem med sin alldeles egna matte och husse - tänk det hade jag aldrig tvivlat på.

 

 

Även om det fanns små rumpenissar kvar så hade hon alldeles rätt i att nu kennelmorsan så får du fixa resten.

 

 

Kommer med mera info i nästa blogg om dom små grynen.

 

 

Kram till er alla.

 

Och en alldeles extrastor till Agneta och Kjelle och så massor av kramar o pussar till rumpenissemorsan Wilma.  

 

 

 

 

Vet att ett par familjer är på väg och kommer att övernatta inte så långt härifrån så i morgon bitti ses vi.

Ni är så välkomna.  

Blev sittande framför datorn - lite för trött för att gå att lägga mig men tyckte dom här bilderna var så mysiga så hoppas ni också njuter.

Veterinären var nöjd och så även jag med dom små nissarna och dom tror jag inte tänkte så mycket på att den här mannen både klämde och stack dom, naturligtvis i  bara goda avsikter. 

Gris e´gott de´

  

Å efter vettens besök var dom små nissarna ute och härjade länge, länge.

Lite vemodigt - för i natt är det sista natten med hela gänget  - men istället så är det jackpott för dom små änglarna att få en alldeles egen familj att älska.

Å Wilma - ja, jag tror att hon kommer att bli alldeles fnoskig av glädje när hennes matte och husse dyker upp.

Mycket finns det som väcker en liten rumpenisses intresse!

  

Tänk bara så mycket prylar det finns och så finns det sånt som flyger i luften typ sädesärlor, fjärilar och mycket mera.

Fy syrran att tjyvträna så på metallen - vi vill me´

  

 

Ja, så är dom våra älskade svartskägg varför nöja sig med det näst bästa när man kan få det allra bästa.

Mmm biabädd i all ära när man kan få ligga i sängen?

 

Vadå dricka ur en ynklig vattenskål när vi når upp och kan dricka ur hink!

  

Näe, nu är det snart läggdags och det finns lite till som jag måste göra innan John Blund och jag har en date.

Kram på er alla.

Så har då den stora dagen kommit då dom små nissarna skall veterinärbesiktas,  chippas och vaccineras.

Men det är dom för tillfället lyckligt ovetande om och när det är gjort så är dom lika glada för det.

Värsta klippet   -   en bit av en fäll.

  

Som jag så många gånger sagt - livet leker för dom små änglarna.

Man blir glad ända in i själen när man sitter och tittar på dom.

Om det ska vaa så grinigt, så behåll den då  - hämtar väl nåt annat!

  

Som synes så behövs inga dyra saker för att få leken igång. För att få klättra, klänga, utforska , leka och bita - ja det står inskrivet i rumpenissarnas bibel att det är varje liten nisses rättighet.

Hörrö du!!   Den här är min och bara min om jag så ska behöva  knö in hela i munnen!!!!!

  

Ibland häpnar man över hur mycket som ryms i en liten nisses mun, men när dom får tag i byxbenet och inte släpper förstår man att det finns mycket vilja där.

Så fostra dom små änglarna väl -  med mycket kärlek, stort tålamod och var rättvisa men med lite tummen på ögat för den här lille vännen har inte bett om att få komma till er.

 

Det är ni som vill ha. 

Pax för att bita i borstet  -  det var jag som knyckte den!!

  

Husse tror alldeles bestämt att rumpenissar stjäl och ibland har han rätt.

Ha det

tills i morgon och ni som kommer då : Kör försiktigt!