Aj, aj - du biter mig ju i magen  - har inte morsan pratat med dig om fair ply? Eller var det play?

Som tur är så har jag så gulliga valpköpare som håller mig lite uppdaterad med vad dom har för sig.  

Ni som nu ska ha valp härifrån har nog inte missat utan att jag har kommit med en hel del närgångna frågor om hur er nya lilla familjemedlem ska få det.

Dit hör bland annat arbetstider, varför riesen, tidigare erfarenhet av hund och ibland om någon hörs lite ung på rösten: Hur gammal är du?  Typ  100 frågor.

Ja, ibland har jag hört suckar från mannen att han tycker att jag är väl nitisk.

Men för mig är det såå himla viktigt att allt blir bra och den nya lilla nissen får det bästa utav hem samt att man tänkt över saken väldigt grundligt och vet att man tar ansvar för ett liv förhoppningsvis minst 10 år framåt i tiden.

Det är ju så här väljer jag fel familj så kan det i värsta fall innebära ett kort olyckligt liv för en svart liten ängel.

Usch, nu börjar jag få ångest - så här är det varje gång ett gäng med rumpenissar ska flytta. Men det är ju 5 veckor kvar tills dess och det här är ju nåt jag vet om.

Men morsan då - ser du inte att jag bjuder upp till lek?  Kom igen!!

Valparna växer och frodas - går upp i vikt som dom ska. Nu minsann går utvecklingen framåt i raketfart för varje dag. Dom leker och busar - småskäller och har en massa ljud för sig. Helt enkelt alldeles ljuvliga.  

Idag serveras det riktig mat för första gången, blir spännande att se vad som tycks om detta.

För att återknyta till uppdatering så fick jag ett så trevligt mail från C-G och Helena (jag skulle blivit mycket förvånad om det inte varit det) med så fina bilder på Salza som jag efter mycket "knölande" lyckats få över till bloggen. Kolla in miljön - den är ju helt underbar man bara förväntar sig små nissar o troll på både 2 och 4 ben. Det är ju inte för inte vi bor i Småland.

En så duktig Salza - farmorsmor.  ( OK - husse är duktig också)

Salza den godingen är alltså farmorsmor = Vildas mamma. Å när hon klämde fram Vilda efter 3 stycken bröder stod glädjen högt i kurs här i Skolebo - för då var det äntligen dags att utöka vår lilla flock.  

Tänk att jag tror att C-G tycker om sin tös trots att hon gav honom ett tjuvnyp i baken när han vid ett tillfälle var alldeles för seg och tog för lång tid på sig när dom hade packat ryggsäcken för att dom skulle ut och jobba.  

Mysigt, undrar bara  vem i familjen som får mest pussar?

Tills vi hörs ha de´