Fick några så fina bilder skickade till mig utav Camilla på charmtrollet Diego i slutet av januari men den stora sinnesförvirringen slog till (inte ovanligt)   och dom kom aldrig ut i någon blogg.

Men nu mina vänner -  håll till godo och njut.

Lillhusse Samuel och Diego.

En duktig kille som kommer att bli en fantastisk hundmänniska 

han har känslan för hunderiet - det såg vi på helglägret i Bergkvara.

Samuel och charmtrollet Diego

Det är så roligt för den här familjen lovade att ta väl hand om sin nisse och det har dom verkligen gjort med råge. Himla duktiga är dom.

Å visst är släktskapet påtagligt med Wilma/Zot

Danne med sin Diego

ÅH, visst finns det klipp i den gossen också.  

Ja, nu tänkte jag förstås på Diego.   

Men jag förstår att Camilla är superstolt över sina grabbar och det med all rätt.

Snyggpojk!

Snart ett år gamla och himla mysiga är dom här rumpenissarna.

Sen ser dom bra ut och en del av dom har varit ute och visat framtassarna på utställningar lite överallt i vårt långa land men det bästa är ändå alla positiva omdömen som ni som har dom gjort.   

Av hela mitt hjärta önskar jag er alla LYCKA TILL i fortsättningen.

Kram från den smått förvirrade kennelmorsan.

Några bilder från morgonens promenad. Fåglarna tror i alla fall på våren, alltid nåt.

Fördelen med att ha bebbar kvar länge är ju den att den trötta matten måste upp i tid på mornarna och då är det alltid tidig prommis.

 Det är ju jätteskönt men som sagt det behövs små nissar för att få ut mig kl 07.00  en söndagsmorgon.

Truls håller kollen på tjejjerna!

Försöker gå med dom så det blir nåt nytt varje dag och att dom får springa i blåbärsris och kuperad terräng.

E´tjejjer barnsliga eller???

Dom små nissarna bjuder på underhållning hela tiden när man är ute med alla sina upptåg och lekar.

Vänta bara  -   snart ska ni få!!

Kingen är beredd!

Jag e´ kung på täppan!

Att dom sen har en alldeles otroligt glad och sprallig mamma gör ju inte saken sämre.

Vilda får riesenfnatt tillsammans med två av sina döttrar.

Lite inkallning tränar vi på när vi är ute och dom små godingarna kommer så fort benen bär. (fast det blir en och annan vurpa också)

 Mamma Vilda låter sig också väl smaka när det vankas belöning.

Dö mossan, vi kommer!   Fram med godiset!  

Jisses, tror jag har en vampyrunge bakom mig!

Nu är det dags för dom små nissarnas lunch och tills vi hörs mina vänner.

HA DET BÄST