I igår fick bebbarna storfrämmande utav typ mormor o morfar alltså CG och Helena som alltid

 så välkomna.

Skickade mannen att handla kaffebröd i fredags

 han kom hem med en grillad kyckling men inget till kaffet.  

 

Bor man som vi gör så sticker man inte bara iväg och köper en liter mjölk eller vad det nu är man glömt.

Men CG och Helena har ju varit med under några år så dom hade verkligen helgarderat att dom skulle ha nåt till kaffet (wienerbröd, hade dom med sig).

 

 

Helena som den värsta proffshandler!

  

 

 

Dom såg så goda ut så att jag utav bara farten smällde i mig ett till mannens stora häpnad - ska ju försöka gå ner några kg och då  hör inte wienerbröd till det som finns med på listan över sånt som kan ätas.

 

Det var inte bebbarna som var bekymret vid "fotningen" utan min sega kamera och dessutom blev dom flesta bilderna  så himla mörka.

 

Kolla in blicken på bebban nedanför: SKA HA!!

 

Sekunden efteråt så kastar hon sig framåt och Helena gör en en målvaktsräddning på bebbe.  

 

 

För fasiken ge:  HIT!

  

 

 

Vilda var mycket nöjd med besöket

 hon fick visa upp sina vackra barn och dessutom få present med tuggben och ett snyggt halsband.

 

 Är nästan alldeles säker på att jag hörde henne säga när vi gick och lade oss: Dö mossan - dom kommer väl och hälsar på snart igen???

 

 

Godis eller bus??

 

 

CG fick rycka in som rolig gubbe men jag vet inte om dom små godingarna var så imponerade utav hans försök men han hade väldigt bra brallor att bita i.

Himla nyttigt för dom att bli hanterade av lite främmande människor det är ju bara jag som konkar runt på dom annars.

 

 

 

Luktar gottgott!!

  

 

 

  Samma bebbe som på kortet ovan stälde Mia upp lite senare

men jag fick lova att inte lägga ut det!

 

Bebben var beredd och satsade för kung och fosterland, hon skulle minsan ha godiset

så på bilden syns dotterns förvånade min när ett gäng sylvassa tänder perforerar tummen och en bebbe som förnöjt tuggar på delikatessen.

 

 

Kan vaa jag som heter Zackie!

  

 

Är det så att detta blir Zackie så är hon med i förra bloggen med  huvudbild och det är hon som lägger huvudet på sned.

 Den översta huvudbilden + att hon den som ligger i den alldeles omöjliga ställningen på golvet.

 

Samt här nedanför med pinne i munnen.

 

 

Tränar på apportering!

 

 

Idag har alla rumpenissarna fått vara ute två och två

 tänk  -  det har inte blåst storm eller regnat.

 Det har varit så fruktansvärt hemskt väder tidigare vilket innebär att det inte varit några små promenader som jag annars alltid går med dom små änglarna.

 Det är ju så himla  mysigt så det saknar jag och säkert Vilda också.

 

Livet är härligt och alla bebbarna har varit så positiva och glada när dom fått komma med ut.

 

 

Full fart framåt  -  ska ju bli riesen!

  

 

 

Som sagt, det gäller att öva på att springa fortfort att kolla vad som finns  här och där.

 

Alla har klarat den lilla trappan in galant och har susat runt ute 

 efteråt så var det dags för den dagliga visitationen och mamma Vilda lekte med dom i köket medan jag städade hagen.

 Ni vet: Anställd!

 

 

Titta vänster titta höger  ingen bil

 

 

Den lilla trappan med kalksten som är så bra övningsobjekt.  

 

Hej och Hå det finns nåt som heter snö, sa rumpenissarna denna glädje över snö måste vara medfödd, frågan är bara vilken gen?

 

 

  Jösses, vad roligt detta var!!

 

  Alla rumpenissarna har uppskattat detta att få busa runt på okänt territorium.

Den lilla godingen nedan startar likadant som sin mormorsmor Ina som var min räddningshund.

Hon hade så bråttom ut på sökslagen så hon sprang dom första metrarna på bakbenen innan framtassarna gick i marken.

 

 

Se upp  -   jag är på väg!!!

 

Så nu så måste dom små änglarna ut varje dag en stund

 att det är minusgrader gör inget

 bara det inte regnar och allt är en stor sjö på tomten.

 

 

Tills vi hörs mina vänner

 

Ha det bäst