Idag är det bara bilder på grabbarna men alla har varit ute och kollat läget.

 Tränat på att både ta sig upp och nedför trappan.

Tar två och två i taget för då är det lättare att hålla kollen sen får dom som varit ute komma in i köket och leka med

sin mamma.

Till slut så är hela köket fullt med små rumpenissar men roligt har dom.

Zingo funderar över att bli trädgårdsmästare

Det gäller att trycka på avtryckarknappen innan något händer

annars så finns det bara en svans i bästa fall men skärpan blir ju därefter.

Men   ni blir ju lite uppdaterade över vad som sker här i Skolebo.

Dom här veckorna är ju så himla viktiga i en liten nisses liv så det gäller som uppfödare att se till att dom har lagom med stimulans för att utvecklas optimalt.

Lagom är bäst

det är som med barn eller som det där gamla ordspråket säger

för mycket skämmer allt.

Vilket håll ska vi springa åt?

Helena och jag pratade just om vitsar och ordspråk när dom var här och jag har fått lära mig ett par nya som jag gärna förmedlar längre fram.

Håll tummarna att vi får bättre väder men det är visst klass 1 varning härnere för natten.

Men talgoxarna sjunger för att det ska bli vår så jag tror hellre på dom.

Kolla här!   Spännande underlag

Det tar ju en stund innan alla varit ute

så den tiden använde Vilda till att mycket sakta och utstuderat äta ett tuggben som hon fått

 inte för att hon var så där väldigt sugen utan mera för att tala om för sina små änglar   Mammas bara Mammas.

Ett uppfriskande slagsmål, inte dumt!

Dom små rumpenissarna hade nog en nära dödenupplevelse idag - svältdöden.

För att springa runt både ute och inne det suger.

 Tänkte ge dom lite annat idag för att härda deras magar men det fick bli köttfärs (hört nyligen om en hund som inte tålde färskfoder) 

tar inga risker med dessa små godingar. Så lite nötfärs tinades och var sin köttbulle rullades.

Zingo närmast

Sen så fick bebbarna en och en träna på inkallning på väg till baren.

 Den första klicken köttfärs gick bra att ge men sen jädrar i min lilla låda fick man akta fingrarna.

Nästa gång får det bli nåt som inte är lika gott för dom

tänderna som dom här bebbarna är utrustade med gör hål i skinnet och det gör ont.

Men inkallningen blev bra.

Akta kennelmorsan hon kan vaa bra att ha ett tag till.

Man får vara glad för att dom väjjer ibland  men dom finns runt fötterna ofta, ofta.

Men jisses vaa goa dom är i morgon blir det bilder på lite töser.

Så ha det bäst mina vänner!