Nu är det bara ett par dagar kvar sen ses vi ett helt gäng med Kantbergare för att träna och umgås.

Det finns mera information under fliken läger och som alltid så är det öppet för önskemål om vad ni vill ha hjälp med eller träna extra på.   Utnyttja det!

Underbart är kort, då vill man som skomakaren bara njuta!

 Så himla vackra och nu är dom i princip överblommade vilket får mig att tänka tillbaka på hur fort tiden går.

Det första lägret under mitt kennelnamn hölls för 24 år sedan uppe i Gimo trakten nånstans och det var min A-kull och och i den föddes min Andra som enda tik och hon hade 3 bröder och hösten dom föddes var -86.

Det var Tommy och Carina som ägde Lufsen, pappa till kullen. Jag och Andra + två utav hanvalparna som deltog den gången.  

 Ett deltagarantal på 75% vilket man får säga var bra då den 4:e valpen bodde 50 mil bort.

Sen dess så har det rullat på varje år med läger och idag är vi betydligt flera och jag är mycket glad över att så många troget kommer tillbaka för ensam hade jag inte kunnat driva ett så stort läger.

TUSEN TACK

Titta mossan! Jag kan krypa.

  Imponerad blir jag utav er, jag vet att så många  från att inte ha haft hund innan

fått fram tjänstehundar, tävlat både lydnad och brukset, ända upp i elitklass, blivit instruktörer, tävlingsledare, MH, MT-figuranter och blivit engagerade i brukshundklubbar runt om i vårt avlånga land även sprungit vänstervarv och fått cert och Such.

Vet också att några blivit nekade att köpa hund, där man bara ville sälja till  dom som skall tävla. Men hur ska man veta det när det är första hunden.

Tur för mig och kanske för er också.  

Brukar säga att jag väljer mina valpköpare med hjärtat - dom små godingarna ska ha ett bra liv, få mycket kärlek, bli aktiverade på ett förståndigt sätt och vara familjemedlemmar hela livet.

Skulle vara hemskt om någon liten nisse helt plötsligt inte dög utan blev ställd i nån vrå för att den blivit gammal ex.

Naturen är fantastisk!

  Men ibland är dom billiga, ni som är mina facebookvänner vet att min ängel fick tag på mina glasögon och bet söder skalmarna.

Inte mycket kvar där inte.  

Fast som alltid när sånt händer så var det  mitt fel 

jag hade satt mig bekvämt i min baden-baden och hade lagt upp mina glasögon högt uppe på en stolpe

men det blåste ganska duktigt så dom for ned och med facit i handen så var det kanske tur att Vinnah hittade dom så att jag inte trampade på dom när jag reste på mig.

Optikern kunde sätta dit ett par nya skalmar och som han sa, barn och hundar är optikerns bästa vänner.  

Fast idag så lyckades hon med kontstycket att sladda in i mitt vänstra knä så jag fick närkontakt med gräset på ett mycket påtagligt sätt.

Vi kan väl säga att det är inte många pluspoäng hon samlat ihop, dom här sista dagarna.

Men man ska ju tänka positivt,  jag höll och gräset var vackert.  

Nu mina vänner  HA DET BÄST